En Trappa Upp
Ja det där med Replokalen, som låg en trappa ner blev ju ett hett ämne nu när The Howlers upplöstes och ett nytt band skulle bildas. Ett nytt passande namn var man ju tvungen att skapa, så efter en hel del ratade förslag kom vi fram till att
”EN TRAPPA UPP” borde bli bra med tanke på allt kånkande av utrustning som vi gjort upp och ner från replokalen i källaren på Centralskolan.
Den nya musiken, vi skulle ge oss på, krävde ju helt nya instrument, så det var bara att sätta igång och leta musiker…
Från The Howlers var det jag (gitarr), Cai (sång) och Tommy (bas) som fanns kvar, Håkan ville satsa på sina studier till tandläkare eller tandtekniker och Ulrik hade också annat för sig (han kom några år senare att spela med Peps ett tag), så vi behövde ny trummis, organist och några blåsare.
Efter intensivt letande hittade vi nya medlemmar. En Organist från Hanaskog, en Trumpetare + en Trummis från Kristianstad och en Saxofonist från Onslunda.
Vi behövde inte så värst många testrepetitioner för att känna att det här var helt rätt gäng för den nya musiken!!!
En ganska risig inspelning gjord med en Tandbergare på Centric! Live!
It´s getting late
Medlemmar var:
Caj Knutsson – Sång & munspel
Anders Welander (Ampa) – KompGitarr & Sång
Tommy Eneberg – ElBas
Berndt Winger (Loppan) – Hammon Orgel
Kenneth Mårtensson (Matta) – Trumpet
Ronnie Ohlsson (Don Juan) – Tenor Sax
Lasse Beijbom – Trummor
Den Nya Musiken
Som jag redan tidigare sagt så hade Caj en fantastisk förmåga att kunna nosa upp musik och låtar som inte många hört tidigare, i alla fall inte i Kristianstad.
Han hittade Soulmusik som ingen av oss andra visste fanns. Efter intensivt repande kunde vi börja spela för publik.
På den tiden, slutet av 1965 eller början av 1966 fanns inga många ställen i Sverige för popmusik eller soul – förutom ett ställe, som låg i Åhus – CENTRIC!!!
Centric som alla vi som var med på 60-talet säkerligen minns med kärlek och kanske även på annat sätt. Jag är lite förtvivlad eftersom jag inte kan Googla fram bilder från det så anrika stället. Visst är det märkligt? 
I vilket fall som helst så var det till Centric man vände sig, när man ville spela för publik och det inte var skolorna!
Redan på The Howlers tid hade Centric varit positiva till tidsandan och den musik som ungdomarna ville ha.
Därför blev det så klart dit vi vände oss för vår premiärspelning med En Trappa Upp.
Jag kan så klart inte svära på det, men jag har bestämt för mig att det blev succé. Vår musik då var något nytt, som de flesta inte ännu stött på. Vi hämtade inspiration från James Brown, Mose Allison, Marvin Gaye, Donovan, Erik Clapton, BB King m.fl.
Många av dessa artister hade vid den tiden ännu inte uppmärksammats i Sverige.. Ta bara James Brown med sin fantastiska soulröst – det var något ut över det vanliga eller hur?!!
(Jag träffade honom på en krog i New York City några år senare, men det kan vi ta sen när vi kommer dit, 68-69)