Svängbandet Heja

Vi är nu inne på 70-talet och det här bandet, i alla fall namnet, hade ett ganska kort liv. Vi gjorde en live-inspelning på Centric och vad jag minns var det i stort sett vad vi hann med. Liveinspelningen gjordes av Uffe Hellström och Björn Björnsson, som för övrigt gjort de flesta inspelningar jag är med på.

Björn var förresten väldigt tekniskt kunnig och byggde redan i mitten på 60-talet gitarrpedaler. Han byggde en fuzzbox till mig 1966 (kallas nuförtiden distorsion pedal).

Medlemmar:
Caj Knutsson – Sång, Trumpet & Conga
Anders Welander (Ampa) – Gitarr
Greger Hulten – Bas
Lasse Beijbom – Elpiano
Åke Nilsson – TenorSax
Gert Buhrman – Barritonsax (var bara med ett litet tag)
Bengt Isaksson (Isac) – Trummor & Sång

Som sagt det här bandet varade inte särskilt länge, mycket tror jag berodde på att Lasse Beijbom for iväg till Afrika. Jag har ingen aning om vad syftet med hans resa dit var, men han kom inte hem ensam. Han hade bjudit hit 2 afrikanska musiker, en saxofonist och en bassist.
Självklart samlades vi igen på Centric för att börja repa, men stora problem uppstod.
Basisten som Lasse bjudit hit och som enligt honom var en superbassist, kunde knappt ta en ton…. Ingen fattade varför. Vi gjorde flera försök, men utan resultat. Det var faktiskt både läskigt och konstigt – inte bara att han nu inte kunde spela, han hade även tappat bort sina engelska kunskaper och kunde därför inte själv ge oss någon förklaring. Så småningom förstod vi genom Saxofonisten, Chris, att han när han lämnade sin flickvän i Afrika hade blivit satt ”under a spell” av henne.
Vi blev tyvärr tvungna att hjälpa honom tillbaks till sitt hemland. Och Greger Hulten fick hoppa in igen.
Chris vår nya saxofonist däremot var helt fantastiskt duktig och hela gruppen höjde sig regält. Nya medlemmar och ny repertoar krävde nytt namn!!!
Min kompis Bengan Hult gav oss vårt nya namn…

Right On

Medlemmar var:
Caj Knutsson – Sång, Trumpet & Conga
Lasse Beijbom – Elpiano
Chris – TenorSax
Anders Welander (Ampa)/ Bengt Erlandsson – Gitarr
Greger Hulten/ Lasse Lamberger – Bas
Bengt Isaksson (Isac) – Trummor & Sång

Funky Music
Nu satte vi igång och experimenterade mer än någonsin. Det skulle inte vara Jazz men FunkyJazz – vad nu skillnaden låg?!?
I vilket fall som helst minns jag att det var både spännande och lärorikt att ”flippa ut” i musiken – inte alla gånger så vackert, men ”what the fuck”!
För att utvecklas måste man överskrida sina egna gränser och det var nog just vad det här bandet gjorde.

Gert Åke Walldén
Jag spelade samtidig med Kristianstads Storband och där lärde jag mig oerhört mycket när det gäller arrad musik. Herr Walldén var mycket noga med alla detaljer, vilket gjorde att man fick lägga ner ett extra kål på att gör rätt – mycket nyttigt!!!

Flytten

I mitten på 70-talet flyttade jag till Sundsvall pga. mitt jobb och Bengt Erlandsson tog då över både i Right On och Storbandet. Bengt vill jag gärna ge några väl valda ord om. Han var en riktigt duktig gitarrist redan på den tiden! Jag låg i lä så det visslade om det….

Fender Bassman
4 år utan musik – bara jobb, jobb och jobb. Min fina Fender Bassman som jag spelat på sen 60-talet blev stulen i källarutrymmet. Ja inte helt och hållet stulen – dom hade tagit förstärkaren, men nöjt sig med att montera bort högtalarna, så högtalarlådan stod kvar. Man undrar om dom hade någon nytta av de två gamla högtalarna, som på full volym, fått kämpa med pop och soul musik i så många år…..

Återkomsten
När jag 4 år senare, 1978 kom tillbaks till Kristianstad startade den längsta eran i min ”Popistoria”.
Min barndomskompis Uffe Gilderstam och jag började umgås igen och var bägge lite musikaliskt uttorkade. Både han och jag hade börjat skriva egna låtar (jag hade börjat redan i Sundsvall – inspirerad av bl.a Björn Afzelius).
Nu ville vi göra det ihop och låtarna bara vällde fram, vi gjorde egna inspelningar till kasettband men vi hade tyvärr ingen microfon utan fick använda ett par gamla hörlurar som microfon. Uffe spelade piano, jag gitarr och så sjöng vi, oftast i stämmor…..det lät underbart…..tyckte i alla fall vi!
Vi fick även med oss en annan barndomskompis Calle Skeppstedt, som fick spela bas.

Standing all alone: songwriter=”Welander/Gilderstam”


När vi tre efter något år var fullfjädrade utökade vi med Johan Bondesson på trummor, en mycket artig ung man på 15 år som bockade när han sa goddag.

Nu måste vi bara ha ett namn till det här bandet….